Vem är jag

Jag hör inget,, jag ser inget,!

Joo jag ska ju va klar med dom där behandlingarna då, enligt planen,!
Jag gör aldrig någon ny plan, jag berättar aldrig mer om vad som händer,, folk,, som vill veta eller bara dom som är riktigt nyfikna. Dom får väl se vad som händer och dra sina egna slutsatser för det är ju dom så bra på att göra ändå. Så varför berätta när det ändå ändras,,

Som sagt inget händer, å jag verken ser eller hör,,

Ibland vill ja bara le åt folk som säger nått eller gör nått, även om det är positivt eller negativt. Det är lättast att ge ett svar så för då behöver man inte vara extra tydlig så som fattar vad man säger. Då kan dom ju ta de som dom vill eftersom folk ändå gör de,,

Förr fick jag ofta höra att jag alltid var så glad å galen å bara vaa jämt, en stark människa som klara av sina problem själv, behövde ingen hjälp. Klara sig alltid fint, de man inte dör gör en bara starkare. Jag dömde sällan folk för ja trodde att inners inne va typ alla snälla, såra nån mig så aja du är förlåten, du är ju min kompis. Hade rätt mycke vänner, vissa bättre än andra klart. Men litade väldigt mycket på mina kompisar och folk runt omkring mig,, Livet är en klättring, men utsikten är grym,!
Så de var liksom alltid värt att klättra, de va kul,,

Men för typ 2 år sen börja allt ändras, långsamt,! Men små små saker fick mig att ändras,, väldigt långsamt, jag märkte inte ens det i början,, men de senaste året har ändringarna bara blivit starkare och större,, av olika anledningar. Så nu idag är jag inte ens i närheten av den personen jag en gång var och den jag egentligen vill vara. Visst ändras folk med åren men man har ändå kvar en del av sin personlighet, den jag har tappat. Vissa saker som ändrast är ju lite positiva till en viss grad. Alla är inte snälla innerst inne, man kan inte förlåta allt. Och skit i fäva folk säger, för folk älskar att snacka skit och sprida rykten som dom inte har en aning om vad dom ens snackar om. De är bara att gilla de läget tyvärr. Och alla vänner är inte bra vänner.
Jag har lärt mg mycket på att ändrats men samtidigt förlorat mig själv,,

Jag får fortfarande höra att jag är en stark person, men jag är det på ett helt annat sätt nu. Jag är tom,,
Lita på folk,? Det finns inte ens i min värld,, jag kan säga att jag tror inte ett skit på ord,, visst säger någon nått till mig svarar jag ju så dom tror att jag fattar å bryr mig,, men allt som har me löften å skit å göra å vad folk tycker och tänker om saker, ja hör ärligt talat inte vad dom säger,, för ja tror inte ett skot på ord, utan tror jag på nått så är det på handling,! Ord betyder inget,, säg va du vill för jag hör ändå inte,,
Sen att vara glad och galen som jag förr va önskat jag verkligen att jag kunde säga att ja ee,,
Men näää,, jag är tom och bryr mig inte,,

Vem är Emilia,?

Jag ser inte, jag hör inte,,