Jag vill skriva att allt är bra å att livet rullar på okej, men de e inte okej,!
Asså de e jätte bra och jätte gulligt de alla gör för rosa bandet å allt,, men de e sjukt jobbigt att se reklam efter reklam och människor efter människor gå runt med det rosa bandet på bröstet. Samtidigt som jag blir glad över att dom gör de är det sjukt jobbigt att bli påmind HELA TIDEN,, så många kvinnor överlever å så många får de,, åå,!
Jag har kommit fram till att jag är ingen stark människa, dom som säger de,, dom har fel,!
Jag är inte stark,! Jag tar inte detta bra, ja gör verkligen inte de,!
De ända jag är stark genom detta är att jag har en stark vilja, typ att jag vill spela innebandy, å jag gör det,, ja struntar i hur ont jag har eller hur trött jag är efteråt, jag tar en extra tablett och biter ihop och gör det jag tycker bäst om, spelar innebandy,!
Tänk,, tänk om detta skulle va slutet liksom, då vill jag ha spelat bandy de sista ja har gjort inte suttit hemma å va ledsen 24-7,, utan kan ja va på bandyn 3 timmar i veckan så slipper jag tänka 3 timmar i veckan,, Å det är min bästa medicin, slippa tänka.. Bara va Emilia,,
Bara va,, de känns som jag glider med fast på sidan av. Jag är liksom inte med i det verkliga, jag ser allt men jag är liksom inte där.
Jag kunde inte ens när jag tänkte min värsta tanke,, tänka att detta skulle va så sjukt jobbigt,,, psykiskt.
Men utåt är det bara att bita i de sura äpplet och slänga på sitt smile å låtsas som att allt är bra.
Allt är bra,,,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar