Livet upp och ner: Kom inte nära

Det känns som att man bor i nån slags bubbla,, Ingen kan, får komma in och jag kan inte komma ut..
Jag ser allt som händer utanför bubblan men blir liksom inte berörd av det, bryr mig liksom inte riktigt.
Vet inte om jag inte vill bry mig eller om jag bara inte orkar bry mig, tar för mycket energi,!
Känner mig som ett spöke, som bara e liksom, men till ingen nytta,, ja kan gå ut från lägenheten i solen å det kan va folk runt omkring mig, men jag svävar liksom bara förbi dom på nått sätt utan att göra minsta lilla knyst av mig. Lite svårt att förklara,!
Jag är där, men inte där,!

Har väldigt svårt att sova på nätterna, de tar timmar innan jag somnar, å när jag väl somnar vaknar jag av olika anledningar,! Orolig, ont, konstiga tankar, kallsvettig, smärta, skrämmande drömmar,, Allt känns så konstigt, jag känner inte igen mig själv.
Visst visste ja att man skulle må illa å bla bla bla,, men allt annat utan just må illa, de är det som skrämmer mig,, Illamående det kan man, man spyr, rätar upp sig igen och tar nya tag,! Mest tröttsamt, men man kan det,!

Det har snart gått 2 veckor sen första behandlingen,, å en väldans massa veckor kvar,! Känns som en evighet just nu,!

Väck mig när det är klart, typ 2014,!